| |
Heli's Heaven and Hell Radio
 |
Saturday, 28 December, 2002 |
 |
Friday, 27 December, 2002 |
 |
Thursday, 26 December, 2002 |
DIARY OF SAMUEL PEPYS AS BLOG
Hear ye! Hear ye! Samuel Pepys's Diary as blog! Nine years of entries, starting from the year 1660. The diary originally comprised six volumes written in shorthand. I wonder whether it will be a complete publication.
The Diary of Samuel Pepys will be published (from the Gutenberg Project edition) starting January 1st, 2003. It makes good use of all blogging possibilities. There are links to persons, places, whatever. It is complete with annotations. Comments and annotations can be added by readers. Wonderful.
This was the year of the blogs. Now a new use of blogs has been invented. Will we soon see the annotated publication of the Dickens books in instalments as they were originally published?
http://www.pepys.info/
9:57:42 PM
|
|
WEIHNACHTSLIED, CHEMISCH GEREINIGT
Morgen, Kinder, wird's was geben!
Nur wer hat, kriegt noch geschenkt.
Mutter schenkte euch das Leben.
Das genügt, wenn man's bedenkt.
Einmal kommt auch eure Zeit.
Morgen ist's noch nicht so weit.
Doch ihr dürft nicht traurig werden.
Reiche haben Armut gern.
Gänsebraten macht Beschwerden.
Puppen sind nicht mehr modern.
Morgen kommt der Weihnachtsmann.
Allerdings nur nebenan.
Lauft ein bißchen durch die Straßen!
Dort gibt's Weihnachtsfest genug.
Christentum, vom Turm geblasen,
macht die kleinsten Kinder klug.
Kopf gut schütteln vor Gebrauch!
Ohne Christbaum geht es auch.
Tannengrün mit Osrambirnen -
lernt drauf pfeifen! Werdet stolz!
Reißt die Bretter von den Stirnen,
denn im Ofen fehlt's an Holz!
Stille Nacht und heil'ge Nacht -
weint, wenn's geht, nicht! Sondern lacht!
Morgen, Kinder, wird's nichts geben!
Wer nichts kriegt, der kriegt Geduld!
Morgen, Kinder, lernt fürs Leben!
Gott ist nicht allein dran schuld.
Gottes Güte reicht so weit ...
Ach, du liebe Weihnachtszeit!
Erich Kästner - Zeitgenossen, haufenweise - Gedichte.
http://mitglied.lycos.de/spangenberg/gedichte/kaest00.html
1:06:21 PM
|
|
 |
Wednesday, 25 December, 2002 |
 |
Monday, 23 December, 2002 |
INFRARED PHOTOS
As an experiment I added to my homepages some infrared photos I made years ago. They have an eerie look. Some animals will see reality like this though. Even the focussing distance on your camera is different from the visible light focus. Most traditional cameras have a notch on the lens indicating the shift in focus for infrared film.
http://homepage.mac.com/heli1/PhotoAlbum6.html
2:40:09 PM
|
|
 |
Sunday, 22 December, 2002 |
THE DANCE OF THE CRANES
Och så kom de gråa, skymningsklädda fåglarna med plymer i vingarna och rött fjädersmycke i nacken. De stora fåglarna med sina höga ben, sina smärta halsar, sina små huvuden kom glidande utför kullen i en hemlighetsfull yrsel. Under det att de gled framåt, svängde de runt, halvt flygande, halvt dansande. Med vingarna behagfullt lyftade rörde de sig i ofattbar hast. Det var något underligt och främmande över deras dans. Det var, som om gråa skuggor hade lekt en lek, som ögat knappast förmådde följa. Det var, som om de hade lärt den av dimmorna, som sväva fram över de ensliga mossarna. Det låg trolldom i den; alla, som inte förr hade varit på Kullaberg, begrep varför hela mötet bar namn efter tranornas dans. Det låg vildhet i den, men den känsla, som den väckte, var ändå en ljuv längtan. Ingen tänkte nu mer på att strida. I stället ville alla, både de bevingade och de, som inga vingar hade, höja sig oändligt, lyfta sig ovan skyarna, söka vad som fanns där bortom, lämna den tyngande kroppen, som drog ner mot jorden, och sväva bort mot det överjordiska.
Sådan längtan efter det ouppnåeliga, efter det bakom livet förborgade, kände djuren bara en gång om året, och det var den dagen, då de såg den stora trandansen.
And then came the grey, dusky-clad birds, with plumes in their wings and red feather ornaments in their necks. These huge birds with their large legs, their slender necks, their small heads, came gliding down from their nests in a whirl of wonder. All the while they were gliding forward, they swung round, half flying, half dancing. With their wings coquettishly uplifted, they moved with incredible speed. There was something strange and unknown in their dance. It was as if grey shadows had played a game the eye barely could follow. It was as if they had learnt it from the mists that hover about the mosses. There was enchantment in it; all who had not yet been on the Kullaberg, understood why the whole meeting was named after the dance of the cranes. There was wildness in it, but even so the feeling it evoked was one of sweet longing. Nobody now thought about fighting. Instead, all, the winged creatures as well as those without wings, wanted to rise up endlessly, rise above the clouds, seek what was beyond them, leave the burdened body that was pulled towards earth, and glide away to heaven.
Such a longing for the unattainable, for what is hidden behind life, the animals only experienced once a year, and that was the day they saw the mighty dance of the cranes.
From: Nils Holgerssons Underbara Resa Genom Sverige by Selma Lagerlöf.
Selma Lagerlöf was the first woman to receive the Nobel Prize for literature.
See the picture I took of Mårbacka, where the author lived (click button).
2:45:27 PM
|
|
© Copyright 2003 Hetty Litjens.
Last update: 19/1/2003; 16:06:29.
|
|